Citatet i rubriken är sagt av Vedad Begovic under hans
föredrag om integration och immigration. Han fortsätter med att berätta om
människorna som invandrar till Sverige och andra länder. Han påpekar att det
faktiskt är människor som alla andra. Människor som ler, skrattar och gråter.
Människor med förhoppningar och drömmer. Högutbildade och lågutbildade. Unga,
gamla, barn, män och kvinnor. Friska människor och människor med
funktionsnedsättningar.
Det jag känner är kärnan i det han vill förmedla är detta:
Det räcker med att hamna i en bilolycka och få en funktionsnedsättning. Eller
bli kär i någon av ”fel” kön eller bakgrund. Då är du där. På andra sidan. Då
märker du hur människor börjar behandla dig annorlunda från en dag till en
annan, fast du fortfarande i högsta grad är samma människa.
/Madeleine Isaksson
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar